Igår - en speciell dag

Igår tittade jag ut genom fönstret och fick syn på vår vackra svenska flagga som vajade i vinden och så slog det mig - just det - den 24/10. FN-dagen för de flesta. Men för mig är det en speciell dag av en annan anledning. För det var tidigt på morgonen den 24/10 1991 som jag kom in på Akademiska barnsjukhuset med tvärsnittsmyelit. Jag fick första symptomen dagen innan, men på natten till den 24/10 kunde jag inte längre stödja på benen. Kort därefter kunde jag inte heller röra dem.

Det var en stor grej. En ovanlig sjukdom. Efteråt blev jag intervjuad av lokalpressen och hamnade även på Aftonbladets mittuppslag och löpsedel samt i Året runt.

Det är ofattbara 17 år sedan. Jag var 12 då. Jag var så oerhört lugn och trygg mitt i allt som var nytt och ovisst. Jag undrade aldrig OM jag skulle bli bra utan NÄR. Jag har med åren tappat den där oskuldsfullheten, den där inställningen att det normala är att allt blir bra. Jag skulle ge mycket för att få tillbaka den. Jag hoppas jag kan få tillbaka en del av den i alla fall.