Idag har jag en "riktigt-utled-på-att-vänta-dag". Jag vill ha tillbaka mitt liv. NU! Jag vill få känna mig fri igen. Men jag kan inte göra något. Jo, det förstås, jag skall ringa till op.planeraren men jag drar mig för det för jag vill inte höra att jag måste vänta ännu längre än jag trott. Det där med "tidigast i oktober" som ändå lät högst rimligt och lugnande när jag träffade kirurgen i våras blev ju på telefonen med samme kirurg här om dagen till ett "mjaaa, det är väl inte omöjligt att det blir innan jul". Hittills har "det blir nog" förvandlats till "inte en chans" och vad skall då "inte omöjligt" översättas till i verkligheten? Vårdgaranti?! Vilket skämt.
Det går ju an när man mår bra så det är bara att hoppas att man får må bra. Men osäkerheten finns ju där ständigt ändå. Men jag kan inget göra. För mitt problem anses inte akut. För jag dör inte utan operationen. Men de månader av mitt liv som slösas bort i väntan får jag aldrig tillbaka. Och jag har faktiskt saker jag vill göra. Jag vill få jobba på jobbet åtminstone en termin innan jag skall disputera. Jag vill gifta mig utan att behöva oroa mig för om jag skall behöva springa ut under vigseln. Jag vill försöka få barn. Medan båda mina föräldrar finns i livet helst tack! Jag vill få hämta andan från denna ständiga anspänning jag levt med i drygt tre år nu.
Jag vet att jag borde jobba som sjutton och fixa och dona för att komma framåt i livet i övrigt så att jag när jag väl har opererats ligger så bra till som möjligt med jobb och annat. Men det är så svårt. Det är så, så svårt. Men jag måste ju försöka, för jag vill ju att det skall bli något vettigt av denna period av väntan.
Men snälla, snälla, snälla, låt mig få bli opererad snart!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej Ulrika, halkade in på din blogg när jag googlade på stomioperation. Jag heter Linda, är 32 år och har ulcerös kolit. Ligger just nu på Danderyds sjukhus med ett skov som inte vill ge med sig och har idag blivit rekommenderad att ta bort tarmen. Det har varit svårt att ta in men när jag läste lite på din blogg måset jag säga att jag blev glad och hoppfull. Vi är fler där ute som vill ha ett bättre liv! Hoppas att du får din operation snart. Själv hoppas jag på en i slutet av veckan och sedan ett långt friskt liv tillsammans med min man och dotter! Ta hand om dig!
varfor inte:)
Post a Comment